Another Crab's Treasure

Det finns ju olika svårighetsgrader att prova på, testade du dem? Standardinställningen är svårast.

<Uppladdad bildlänk>

Darkbob Soulspants överraskar och hänför.

Jag trodde att jag aldrig skulle ge mig in i Souls-träsket, men under vårvintern har jag faktiskt spelat genom Elden Ring och tyckte, likt många andra, att det var en mästerlig upplevelse. Känslan när man till slut lyckas ”git gud” och slå ihjäl den där jobbiga bossen som man har stångat sig blodig mot i flera timmar är en drog som inte går att köpa för pengar. Så fort jag lade Elden Ring på hyllan i väntan på Shadow of the Erdtree uppstod ett soulsformat hålrum i mig. Föga anade jag att en liten eremitkräfta skulle flytta in.

Premissen är lika enkel som absurd. Protagonisten Kril är en eremitkräfta som bor i sitt skamfilade snäckskal på en strand långt borta från samhällets plikter och jäkt, tills en dag då en lånehaj dyker upp. Hajen bär med sig budskapet att Krils lilla grynna numera ingår i ett hertigdöme, och han har dessutom inte betalat skatt till hertiginnan. Således blir Kril hemlös när skalet går till utmätning, och vår uppgift är nu att ta tillbaka vårt hem.

<Uppladdad bildlänk>

Den vilda jakten på skalet går genom ödemarker, slott, grottor och stadskärnor, och trots spelets gulliga utförande är Souls-klyschan om en långsamt döende värld där allt har gått åt helvete påtaglig redan från början.

Vi möts av en värld under vattnet där allt är nedskräpat. Vägarna kantas av cigarettfimpar istället för gatlyktor, husen är gjorda av mjölkpaket, och hertiginnans armé marscherar i rustningar gjorda av plastkorkar. Undervattenskrypen har anpassat sig till skräpet och byggt upp ett helt samhälle kring det, och i stället för souls eller runes använder man mikroplast som valuta. Skräpet har dock den fula egenskapen att det långsamt driver folket till vansinne...

<Uppladdad bildlänk>

Redan från början står det klart att vi befinner oss i ett soulslike. Striderna består av klassiska hit-dodge-parry-block-mönster som vi är vana med från förr, och lär man sig inte att läsa fiendernas attackmönster redan från början är risken stor att man dör av ett eller två slag. Man märker omedelbart att detta ingalunda är ett enkelt spel. Souls-veteraner lär inte ha några problem, men för att locka in nya spelare i genren låter utvecklaren Aggro Crab dig välja vilken svårighetsgrad du vill spela på. Tappar du tålamodet fullständigt kan du ge Kril en pistol och helt enkelt bjuda din opponent på en gratislunch som anlöper brödluckan i 1500 knop.

Striderna är för det mesta följsamma, tajta upplevelser där kontrollerna reagerar precis som de ska. Ibland kan det vara svårt att få in en heal, och target lock-systemet plågas av buggar. Ibland vill det markera en krypskytt hundratals meter bort, trots att jag har ett monster långt innanför min komfortzon. Kameran har också en tendens att clippa genom omgivningen, och jag har dött mer än en gång på grund av omöjliga kameravinklar.

<Uppladdad bildlänk>

Längs vägen finns också avfall som Kril kan använda som skal, och varje skal har magiska egenskaper som kan användas med spelets motsvarighet till mana: Umami. Likt rustningarna i andra Souls-spel delas skalen in i olika viktklasser, så en läskburk är exempelvis smidigare men svagare än en kokosnöt. Skalen tappas när man dör, men om du hittar ett skal du gillar särskilt mycket kan du teckna en försäkring för att få tillbaka det vid varje respawn.

Skalen kan pyntas med små fripassagerare som ger dig olika fördelar. Vad sägs till exempel om en anemon som boostar dina Umamikrafter, en havstulpan som ger dig bättre skydd, eller ett begagnat plåster som förbättrar din healing?

Livet på havsbottnen är mer eller mindre en öppen värld. Du kan återvända och utforska alla områden hur mycket du vill, och det finns hemligheter att hämta överallt. Med en fiskelina till hjälp har du en änterhake att svinga dig runt med, och Umami-krafterna kan hjälpa dig att ta dig in i hemliga områden. Det sistnämnda listade jag inte ut förrän jag var mer än halvvägs in i spelet, så det hade kunnat förklaras lite tydligare i en tutorial. Ett annat problem som jag märkte i den öppna världen är att man inte kan bläddra i kartan, den är låst till det område man befinner sig i. Det betyder också att man inte kan lägga ut kartmarkörer, och det tror jag många saknar.

Sist men inte minst vill jag lyfta fram bossarna. Milda makriller, vad bossarna är underhållande. Det märks att tolvmannastudion Aggro Crab har lagt mycket tid på att polera bosstriderna, och jag kände inte en enda gång att det var en omöjlig uppgift att komma vidare trots att jag dog 10–15 gånger i rad. Jag fick helt enkelt prova olika strategier med olika skal och se vad som funkade. Lyckoruset som uppstod av att fälla en boss var minst lika tillfredsställande som valfri boss i Elden Ring.

<Uppladdad bildlänk>

Another Crab’s Treasure är så bra att jag var tvungen att prisa det i en nästan tusen ord lång recension på en röd dag i maj. Är du en Souls-veteran kommer du att ha en kompetent och humoristisk utmaning framför dig. Är du Souls-nybörjare så är detta den perfekta instegsporten med låg tröskel till genren. Framför dig har du en drygt 20 timmar lång resa genom utmaningar, klurigheter, humor, hjärta och en rejäl känga till konsumtionssamhället.

Det här spelet är helt enkelt ett gulkdkorn i ett hav av skräp.

• Plattformar: Nintendo Switch, Playstation 5, Xbox One, Xbox Cloud Gaming, Microsoft Windows, Xbox Series X och Series S. Testat på PC.

• Release: 2024-04-25

Jag testade då det dök upp på gamepass, VERKLIGEN inte min typ av spel. Dog flera gånger på standardfiender, kom till första bossen. Tjena hej. Good bye, uninstall. jag har inte tålamodet att lära mig patterns o skit.

Jag testade då det dök upp på gamepass, VERKLIGEN inte min typ av spel. Dog flera gånger på standardfiender, kom till första bossen. Tjena hej. Good bye, uninstall. jag har inte tålamodet att lära mig patterns o skit.

Vad brukar du spela?

Inte soulslike's